nialler

My Beautiful Girl ♥ Smile Like You Mean It

Kategori: Allmänt

-Kom fram här allihopa och ställ er framför mig, ropade Mr Wilson, som var våran lärare. Han gjorde en gest som visade oss att vi skulle gå fram till honom. Jag puttade Ella en liten bit framför mig så att jag kunde gå efter henne. Hon kollade bak på mig och log och började sedan att gå. Miljön runt skolanvar helt fantastisk. Mycket träd och grönt. Det var så otroligt mysigt och, ja bara helt underbart.
-Jag kommer att ropa upp era namn och då kommer ni fram här och hämtar eran rumsnyckel och så får ni träffa er rumskamrat, fortsatte Mr Wilson och jag svalde en oändligt stor klump. Jag var verkligen orolig för att komma med en skitstövel. Det var mycket möjligt att det blev så. Många amerikaner var ju faktiskt skitstövlar.
-Vi börjar med tjejerna, så ropar jag sedan upp killarna. Jag pustade ut och samlade mod till att gå fram om en liten stund.
-Ella Atwood och Stephanie Millers, kan ni komma fram så ska ni få eran nyckel till erat rum. Jag såg hur Ella kollade sig runt omkring för att se vem som började att gå framåt och jag log stort mot henne.
-Gå nu Ella, sa jag och hon började att skratta lite, innan hon gick fram till Mr Wilson.
-Matt Lanter och Niall Horan, sa tillslut Mr Wilson och först då ryckte jag till. Jag ahde varit i helt andra tankar medans han två och två hade ropat upp olika namn. Jag kollade mig runt omkring innan jag bestämde mig för att gå fram.
-Hej killar, här har ni vars en nyckel till rum 245, sa han och log ett leende mot mig och en kille som antagligen var Matt Lanter. Sedan schasade han iväg oss och vi gick mot själva byggnaden igen.
-Så du är Matt? frågade jag och han kollade på mig som om jag var helt knäpp. Såklart du är.. Han log snett mot mig och slog mig ett "man slag" i ryggen och sedan tog vi de första stegen in i byggnaden.
Vi var inne och hela utrymmet där förbluffade mig. Det första man såg var ju helt klart alla tjejerna som man såg överallt, men man såg även allt annat. Glasgolvet som nästan bländade mig på grund av solen som lyste ner på det och ja, allting var helt perfekt!
-Nu börjar det på riktigt, sa Matt och jag såg hur han riktigt spanade in alla de tjejer han gick förbi och de spanade in honom. Det var inte svårt att se. Jag ville inte verka bögig, men Matt var faktiskt rätt snygg. Säkert en drömkille för de flesta tjejer. Om han såg ut så, tänk då hur alla andra killar såg ut. Om de också var som han skulle jag aldrig kunna passa in. Jag hade ju även så dåligt självförtroende.
Efter bara några minuter hade vi äntligen hittat vårt rum och jag låste snabbt upp dörren. Matt rusade in i rummet och slängde sig i en säng som stod där, medans jag blygt stod kvar vid tröskeln och kollade in rummet. Jag vet inte om jag inte vågade att ta för mig eller om det var det att jag inte kände att jag alls passade in med tanke på att jag kom från Irland. De flesta därifrån brukade nog inte söka till college i USA, men det var min dröm. Det var bara att ta vara på det nu och göra det till den bästa tiden någonsin.
-Asså du kan komma in. Jag bits inte, sa Matt och jag skrattade åt honom och stängde dörren efter mig. Rummet var otroligt ljust och vi hade världens utsikt över havet.
-Förlåt, jag kan bara vara lite konstig i början.. ursäktade jag mig. Men nu ska jag inte mesa mig, kom så sticker vi ut och checkar läget!
-Jag håller med dig fullständigt! utbrast Matt som fortfarande låg i sängen, men det tog inte lång tid förrän han ivrigt hoppade ur sin säng igen och följde med mig ut ur rummet.
-Jag har varit här i en timme och jag har redan sett några otroligt snygga tjejer, sa Matt och han såg definitivt ut som ett litet barn på julafton.
-Matt.. Är tjejer det enda du tänker på? frågade jag och skakade på huvudet med ett leende på läpparna.
-Niall.. Såklart att det är. Slappna av bro! Detta är college. Du kan göra precis vad du vill! Släpp loss! Orden som han sa fick mig att tänka. Tre år utan föräldrar och bara en massa tjejer och fester. Det kunde ju faktiskt inte bli bättre. Jag skulle ta vara på tiden och bara släppa loss. Jag skulle göra som han hade sagt.
-Du har rätt. Jag kan bara vara lite mesig ibland, ursäktade jag mig och han gav mig en skrattandes blick.
-Bra! Gå fram till snyggingen där borta och snacka med henne, sa Matt och pekade på en tjej. Jag log osäkert mot honom och vände mig sedan om för att se vem han pekade på.
Plötsligt stannade mitt hjärta och jag kände mig helt stum.
-Hallå? Niall? hörde jag Matt säga och jag såg hans hand gå upp och ner framför mig.
-Eh, va, ja? sa jag och vickade lite på huvudet för att komma tillbaks till verkligheten.
-Gå fram till henne, upprepade han.
-Äh!
-Fegis. Då tar jag henne! sa han och började att gå, men jag stoppade honom snabbt.
-Nej! Jag går.. sa jag bestämt.
-Gå då! Vi skrattade lite mot varandra medans jag gick närmare och närmare bruden som Matt hade pekat på. Tillslut var jag ända framme vid tjejen och märkte först då att det stod tre andra tjejer bredvid henne och snackade. Jag vände mig om mot Matt och gav honom en osäker min, men han gjorde en gest mot mig som jag antog betydde "kör hårt". Det var ingen mening med att mesa mig. Nu skulle jag leva livet.
-Tjena tjejer, sa jag och log stort mot de två tjejerna. De kollade på mig och log.
-Hej, vem du än är, sa den ena tjejen som hade mörkbrunt hår. Hon var sjukt snygg, det var knappt att man kunde slita blicken från henne.
-Niall Horan, sa jag och tog fram handen för att hälsa på hon som hade frågat och hon tog tag i min hand.
-Rebecca Newton och detta är Summer Hamilton, sa hon och pekade på tjejen som Matt hade sagt åt mig att gå fram till. Jag såg hur Summer lite lätt vickade på huvudet mot Rebecca och då tog jag ett steg tillbaka.
-Jag ska inte störa, ursäktade jag mig och tog på mitt bröst och kollade ner. Vi ses. Jag kollade på Summer och log när hon log ett osäkert leende tillbaks på mig.
Jag gick tillbaka till Matt och höjde ögonbrynen mot honom.
-Var det där allt? frågade Matt och höjde sina ögonbryn han också.
-Vadå? utbrast jag chockande och kollade bak på tjejerna som jag upptäckte kollade på mig också.
-Se och lär, sa han och slog mig på bröstet innan han gick med snabba kaxiga steg mot tjejerna. Jag vände mig om och såg han stå där och ragga på dem. Jag kunde erkänna att jag kände mig rätt mesig när jag såg hur mycket han tog för sig.
Bara några minuter efter, såg jag Matt's hand falla över Summers axel och jag såg äver hur mycket alla tre skrattade. Just då kände jag mig rätt "forever alone".

-Asså shit vad härliga brudar. Dom skulle också komma på festen ikväll sa dom, så du kan ju lägga in en stöt på Rebecca då, eller vad säger du? sa Matt när han äntligen hade kommit tillbaka från den långa pratstunden med tjejerna.
-Mm, mumlade jag som svar, men den enda jag kunde tänka på var Summer.
Hon var antagligen den vackraste tjejen jag någonsin hade sett.
Lite sen del, men datorn stängdes av så jag fick skriva om igen..
Jag hoppas i alla fall att ni förstår vad novellen kommer att handla om lite och jag hoppas att ni tyckte om delen.
Om ni vill att jag ska ha mer bilder eller kanske mindre bilder, är det bara att säga till!

Kommentera nu, så blir jag såå glad! :)

My Beautiful Girl ♥ The Start Of College

Kategori: Allmänt

-Niall, skynda dig så att du inte missar ditt flyg! ropade mamma efter mig. Jag kastade en sista blick på mitt rum som alltid var lika stökigt. Nu skulle jag inte få se röran på ett tag. På ett sätt skönt, men på ett annat sätt sorgligt. Jag skulle sakna mitt rum hemma i Irland. Jag pustade bekymrat ut och stängde dörren till mitt rum innan jag gick ner för trappan.
-Har du allting nu? frågade mamma och log mot mig. Hon såg så moderlig ut och på något sätt stolt, utan att jag ens visste varför.
-Ja, jag tror det! sa jag och log stort och satte ner min väska på golvet. Jag synade mamma länge och desto mer jag kollade på henne, desto mer märkte jag hur hennes ögon blev gråtfärdiga.
-Gråt inte mamma, sa jag och kramade om henne.
-Jag är så stolt över dig. Tänk att du ska börja på college. Det kommer att vara så tomt utan dig! Hon kramade mig hårdare och hårdare och det fick även mig att fälla en tår.
-Jag lovar att jag kommer och hälsar på så ofta det går, sa jag och släppte taget om henne. Jag älskar dig mamma.
-Jag älskar dig också, sa hon och kysste mig i pannan. Kom så kör jag iväg dig till flygplatsen.

Vägen till flygplatsen kändes lång och väldigt obekväm. Jag och mamma sa inte mycket till varandra. Egentligen förstod jag inte varför. Vi hade väl antaglien ingenting att prata om och mamma verkade ledsen över att jag skulle åka, men jag tyckte att det var dags att ta tag i mitt liv på riktigt. Vilket betydde att det var dags för college. Närmare sagt Santa Barbara, som ligger i Kalifornien. Jag älskade Kalifornien, fastän jag aldrig hade varit där, men äntligen skulle jag få studera där.
Allt jag nu hoppades på var att det typ inte skulle finnas några sport "tuffing" gäng som bara ville slåss och råka i trubbel hela tiden. Jag hade ju sett i filmer hur det gick till, som till exempel The O.C. Där blev ju den nye nerslagen typ hela tiden, fast jag kunde inte heller gå och oroa mig för det. Alla var ju ändå nya, eller ja, vissa..

2 timmar senare.

Jag satte mig lugnt ner i passagerarsätet och lutade mig tillbaka. Jag ville bara somna och hoppas på att när jag väl vaknade, vara i USA. När jag just hade blundat, rycktes jag till av att någon satte sig bredvid mig. Mina ögon spärrades upp och jag upptäckte en sjukt snygg brud som hade sättit sig ner.
-Förlåt om jag kanske väckte dig, ursäktade hon sig och log ett osäkert leende.
-Nej erm.. harklade jag mig. Det är lugnt, jag bara vilade ögonen lite. Jag log ett leende tillbaks på henne som sedan vände bort blicken ifrån mig. Hon verkade helt svårflörtad, men inte undra på. Hon hade säkert tusen killar runt om henne hela tiden.
-Så, ska du göra något kul i USA då? frågade jag, mest för att få lite "connection". Hon kollade på mig och rynkade ihop sina mörka ögonbryn men fick sen fram ett leende.
-Jag ska studera, sa hon och log ett urskönt leende.
-Verkligen? Jag med! Hon förstorade sina ögon och spärrade dem rakt in i mina. Det var nästan så att jag blev lite skraj, fast bara nästan.
-Coolt! Vardå? Nu log hon jättestort mot mig och jag kunde inte undgå att klämma fram ett stort leende jag också.
-I Kalifornien faktiskt, Santa Barbara, sa jag.
-Seriöst? utbrast hon och vred hela sin kropp mot mig.
-Ja, vadå då? Jag kollade undrande på henne som bara satt för sig själv och log hur stort som helst.
-Jag ska också gå där, sa hon.
-Ey, what? sa jag och rynkade pannan. Hon nickade glatt mot mig och jag kunde inte undgå att lägga märke till hennes underbart vita tänder.
-Det var ett sammanträffande, sa jag förbluffat och rättade till min blåa t-shirt som jag hade på mig.
-Ja. Då kanske vi lär känna varandra, vem vet? sa hon och vickade lite på sina ögonbryn.
-Okej.. Jag kollade på henne och gav henne en konstig blick. Inte för att jag visste vad hon tänkte på när hon höjde ögonbrynen, men det verkade som om hon tänkte lite framåt.

Efter rätt många timmars flygtur, stannade äntligen flyget i L.A. Jag och Ella, som bruden som satt bredvid mig hette, hade snackat rätt mycket under tiden. Vi hade börjat lära känna varandra rätt bra på de timmarna. Det var ju alltid bra att ha någon på skolan som man kände, i alla fall i början.
Vi lyfte oss ur våra säten och började att utrymma flygplanet. När vi var ute, möttes vi upp av den varma L.A luften och jag satte på mig mina svarta solglasögon för att inte bli bländad.
-Åja. Vi har kommit helt rätt Ella, utbrast jag och slog ut mina armar. Jag drog Ella en bit närmare mig och kramade om henne. Vi skrattade ett tag, innan vi gick ner för stegen som ledde ner för flygplanet.
-Har du varit i L.A förut? frågade Ella påvägen till bandet där väskorna skulle komma på.
-Nej, faktiskt inte. Själv?
-Inte jag heller. Har alltid drömt om att komma hit, så det är en dröm som går i uppfynnelse.
-Samma här. L.A är ju helt underbart. Jag kan knappt fatta att jag faktiskt är här! utbrast jag och vi log mot varandra. Okej, från början när jag såg henne tänkte jag "Mm, snygg brud! Mysa lite" eller ja typ, och nu är det mer "Vi kanske kan bli riktigt bra vänner". Det var inte så att jag inte tyckte om henne, utan hon var nog helt enkelt inte min stil bara. Och mina vänner brukade alltid fråga mig "Vad är din stil då Niall?". Mitt svar var alltid detsamma - "Jag vet vem den rätta är när jag hittar henne".
Jag hade ingen brådska med kärleken. Det fick ta den tid det tog, bara jag fick den rätta.
L.A kunde vara ett perfekt ställe att hitta kärleken, vem vet?

Första delen i My Beautiful Girl och i min nya blogg. Jag vet nästan precis vad som ska hända i hela novellen och då hoppas jag verkligen att ni vill läsa den också?
Kom gärna med schysta kommentarer om vad ni tycker om med mina noveller och vad ni tycker är mindre bra, så kan jag fixa till något om ni har önskemål.

Hoppas att ni som läser stannar kvar, och glöm inte att kommentera!


Välkommen till min nya blogg!

Kategori: Allmänt