nialler

-Har du allting nu? frågade mamma och log mot mig. Hon såg så moderlig ut och på något sätt stolt, utan att jag ens visste varför.

-Ja, jag tror det! sa jag och log stort och satte ner min väska på golvet. Jag synade mamma länge och desto mer jag kollade på henne, desto mer märkte jag hur hennes ögon blev gråtfärdiga.

-Gråt inte mamma, sa jag och kramade om henne.

-Jag är så stolt över dig. Tänk att du ska börja på college. Det kommer att vara så tomt utan dig! Hon kramade mig hårdare och hårdare och det fick även mig att fälla en tår.

-Jag lovar att jag kommer och hälsar på så ofta det går, sa jag och släppte taget om henne. Jag älskar dig mamma.

-Jag älskar dig också, sa hon och kysste mig i pannan. Kom så kör jag iväg dig till flygplatsen.

Vägen till flygplatsen kändes lång och väldigt obekväm. Jag och mamma sa inte mycket till varandra. Egentligen förstod jag inte varför. Vi hade väl antaglien ingenting att prata om och mamma verkade ledsen över att jag skulle åka, men jag tyckte att det var dags att ta tag i mitt liv på riktigt. Vilket betydde att det var dags för college. Närmare sagt Santa Barbara, som ligger i Kalifornien. Jag älskade Kalifornien, fastän jag aldrig hade varit där, men äntligen skulle jag få studera där.

Allt jag nu hoppades på var att det typ inte skulle finnas några sport "tuffing" gäng som bara ville slåss och råka i trubbel hela tiden. Jag hade ju sett i filmer hur det gick till, som till exempel The O.C. Där blev ju den nye nerslagen typ hela tiden, fast jag kunde inte heller gå och oroa mig för det. Alla var ju ändå nya, eller ja, vissa..

Jag satte mig lugnt ner i passagerarsätet och lutade mig tillbaka. Jag ville bara somna och hoppas på att när jag väl vaknade, vara i USA. När jag just hade blundat, rycktes jag till av att någon satte sig bredvid mig. Mina ögon spärrades upp och jag upptäckte en sjukt snygg brud som hade sättit sig ner.

-Förlåt om jag kanske väckte dig, ursäktade hon sig och log ett osäkert leende.

-Nej erm.. harklade jag mig. Det är lugnt, jag bara vilade ögonen lite. Jag log ett leende tillbaks på henne som sedan vände bort blicken ifrån mig. Hon verkade helt svårflörtad, men inte undra på. Hon hade säkert tusen killar runt om henne hela tiden.

-Så, ska du göra något kul i USA då? frågade jag, mest för att få lite "connection". Hon kollade på mig och rynkade ihop sina mörka ögonbryn men fick sen fram ett leende.

-Jag ska studera, sa hon och log ett urskönt leende.

-Verkligen? Jag med! Hon förstorade sina ögon och spärrade dem rakt in i mina. Det var nästan så att jag blev lite skraj, fast bara nästan.

-Coolt! Vardå? Nu log hon jättestort mot mig och jag kunde inte undgå att klämma fram ett stort leende jag också.

-I Kalifornien faktiskt, Santa Barbara, sa jag.

-Seriöst? utbrast hon och vred hela sin kropp mot mig.

-Ja, vadå då? Jag kollade undrande på henne som bara satt för sig själv och log hur stort som helst.

-Jag ska också gå där, sa hon.

-Ey, what? sa jag och rynkade pannan. Hon nickade glatt mot mig och jag kunde inte undgå att lägga märke till hennes underbart vita tänder.

-Det var ett sammanträffande, sa jag förbluffat och rättade till min blåa t-shirt som jag hade på mig.

-Ja. Då kanske vi lär känna varandra, vem vet? sa hon och vickade lite på sina ögonbryn.

-Okej.. Jag kollade på henne och gav henne en konstig blick. Inte för att jag visste vad hon tänkte på när hon höjde ögonbrynen, men det verkade som om hon tänkte lite framåt.

Efter rätt många timmars flygtur, stannade äntligen flyget i L.A. Jag och Ella, som bruden som satt bredvid mig hette, hade snackat rätt mycket under tiden. Vi hade börjat lära känna varandra rätt bra på de timmarna. Det var ju alltid bra att ha någon på skolan som man kände, i alla fall i början.

Vi lyfte oss ur våra säten och började att utrymma flygplanet. När vi var ute, möttes vi upp av den varma L.A luften och jag satte på mig mina svarta solglasögon för att inte bli bländad.

-Åja. Vi har kommit helt rätt Ella, utbrast jag och slog ut mina armar. Jag drog Ella en bit närmare mig och kramade om henne. Vi skrattade ett tag, innan vi gick ner för stegen som ledde ner för flygplanet.

-Har du varit i L.A förut? frågade Ella påvägen till bandet där väskorna skulle komma på.

-Nej, faktiskt inte. Själv?

-Inte jag heller. Har alltid drömt om att komma hit, så det är en dröm som går i uppfynnelse.

-Samma här. L.A är ju helt underbart. Jag kan knappt fatta att jag faktiskt är här! utbrast jag och vi log mot varandra. Okej, från början när jag såg henne tänkte jag "Mm, snygg brud! Mysa lite" eller ja typ, och nu är det mer "Vi kanske kan bli riktigt bra vänner". Det var inte så att jag inte tyckte om henne, utan hon var nog helt enkelt inte min stil bara. Och mina vänner brukade alltid fråga mig "Vad är din stil då Niall?". Mitt svar var alltid detsamma - "Jag vet vem den rätta är när jag hittar henne".

Jag hade ingen brådska med kärleken. Det fick ta den tid det tog, bara jag fick den rätta.

L.A kunde vara ett perfekt ställe att hitta kärleken, vem vet?

---