nialler

-Niall, du kan väl berätta vad det blir? sa plötsligt någon, men jag reagerade inte så mycket. Jag kunde fortfarande inte sluta tänka på Rebecca. Hur bra vi hade passat och hela tiden kände jag hennes läppar mot mina, fastän hon satt med ryggen mot mig hela tiden.

Plötsligt reagerade jag när hon vände sig om och jag kollade mig runt omkring. Alla de andra i rummet satt också och kollade på mig. Jag kollade upp på läraren som stod argt och kollade på mig.

-Jag... började jag som en ursäkt, men insåg att jag inte kom på något att säga. Snabbt tog jag mina saker och rusade ut därifrån.

Jag himlade med mina ögon och packade ihopa mina saker jag också. Mian ben rusade efter Niall och jag fann honom på en bänk precis utanför skolan. Jag stannade upp och såg att han såg helt förtvivlad ut. Mina skuldkänslor började att komma och jag blev nästan lite gråtfärdig när jag såg hur förtvivlad han såg ut.

Jag gick närmare honom i ett långsamt tempo när Niall plötsligt tog bort sina händer från ansiktet, lutade sig tillbaka och blundade.

-Gå, jag vill inte prata med dig, sa han och fortsatte att blunda.

-Förlåt, sa jag osäkert och kollade ner i marken.

-För vad? Jag rycktes till. Tänk om det inte ens var därför han var ledsen. Det kanske inte hade alls med mig att göra? Jag skulle aldrig ha följt efter honom.

-Du vet varför Niall. Jag satte mig bredvid honom på bänken och vred min överkropp mot honom.

-Du behöver inte säga förlåt. Du är vem du är och just den du är, är inte äkta. Hon är en falsk diva som alltid vill få vad hon vill, sa Niall plötsligt.

-Ey, det är inte sant! Jag är inte oäkta!

-Nehe, så allt du sa igår var sant? Och allt vi gjorde betydde verkligen något för dig? Skulle inte tro det.

-Vänta! sa jag och tog Nialls hand när han var påväg att gå. Sätt dig ner. Han gjorde som jag sa. Våra blickar möttes. Att Niall ens kunde tro att jag var så känslolös att jag inte brydde mig om vad som hände igår, det fattade jag inte. Okej, jag hade ju typ skitit i honom idag, men det var ju inte på grund av det.

-Allt igår betydde sjukt mycket för mig. Jag har faktiskt känslor och de tillhör dig. Jag tycker verkligen om dig Niall, sa jag. Han fortsatte att kolla rakt in i mina ögon med sina underbara blåa ögon. Det blev tyst ett tag och då började jag att närma mig honom. Tillslut möttes våra läppar och vi kysstes.

Min ena hand placerades på Nialls kind och hans händer satt fastklistrade på bänken mitt emellan våra kroppar.

Plötsligt avbröt jag kyssen och ställde mig upp.

-Jag måste gå, men vi kan väl ses ikväll?

-Javisst! sa Niall och log. Vid studentrummet?

-Ehm.. Kan vi inte ses vid typ stranden istället?

-Visst, sa han frågandes, men innan jag hann tänka mer på det, satte jag fart in mot skolan igen.

Mina ben gick långsamt genom parken. Framför mig sprang det några barn runt och lekte. Jag kunde inte undgå att klämma fram ett leende när jag såg hur kul de hade det. Mitt i tänkandet om barn, kom jag till att tänka på mig själv.

Min hand placerades på min mage och jag stannade upp och blundade. Hur skulle det kännas att få barn?

Skulle det göra ont?

Jag fortsatte att gå genom parken med mina funderingar. En liten tår föll ner för min kind och plötsligt stannade jag upp igen och kollade rakt fram.

"Santa Barbara Hospital" stod det på byggnaden och jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren in dit och gick in.

-Hej Summer, jag är din läkare Dr Harrod.

-Hej, sa jag och skakade Dr Harrods hand. Han såg lite läskig ut med sin mustasch och glasögon, men han var säkert snäll och kunde sin sak.

-Då ska du få lägga dig här, sa han och pekade på sängen som stod där mitt i rummet. Jag gjorde som han sa och la mig ner med alla mina tankar som for runt i mitt huvud. Det började att bli nervöst, men jag hoppades att jag skulle klara av det.

-Och så kan du ta av tröjan, sa han och log medlidandes mot mig. Jag kollade på honom med en osäkert blick, men han nickade åt mig. Då blev jag lite mer bekväm. Han hade säkert gjort det här många gånger, så jag litade på honom. Jag tog ett djupt andetag och tog sedan av mig tröjan. Det var lite kallt, men jag hoppades att detta skulle gå över fort. Innan vi började, gick han till dörren som jag hade kommit in genom och låste den, vilket jag tyckte var skumt, men jag tänkte inte så mycket på det. Sen gick han bort till fönstret och drog för så att man varken kunde se in eller ut.

-Vad gör du? sa jag och mitt hjärta började att bulta.

-Var inte orolig. Det är bara så att ingen ska kunna se in. Det är kanske inte så kul för dig, eller? sa han och höjde sitt ena ögonbryn.

-Nej, det förstås, sa jag och slappande av igen, fast jag var ändå inte riktigt avslappnad. Han smetade på någon sorts gegga på min mage och sedan pekade han mot en liten bild som rörde sig på väggen.

-Det där är ditt barn Summer, sa han och log. Mitt ena öga fällde en tår och jag log lite för mig själv. Det var mitt barn. Det såg så vackert ut, även om jag bara var i den tredje veckan.

Efter några minuter, försvann bilden och han torkade bort geggan som han hade lagt på min mage.

-Den var kall va? sa han och skrattade till lite.

-Ja, lite! sa jag och skrattade. När geggan var borta, tog jag min tröja som låg i andra änden av sängen och var påväg att ta på mig den, när Dr Harrod avbröt mig.

-Du kan vänta med att ta på dig den, vi ska göra en sak till, sa han och jag la tillbaks tröjan. Han gick bort till sitt skrivbord och tog ett par handskar på sig, och tog sedan av sig sin läkarrock.

Jag blev nervös igen och bad till gud att jag inte var tvungen att ta upp mina ben på en sån sak. Det verkade så obehagligt, och med tanke på att han tog på sig handskar, så var jag väl tvungen att göra det.

-Du måste ta upp dina ben på den saken som står här, sa han och pekade på en sak som stod på sängen. Fast ta av dig dina byxor först är du snäll.

-Jag antar att jag måste, sa jag osäkert och tog av mig mina byxor. Han log mot mig och nickade.

När jag hade klätt av mig, tog jag upp benen där han hade sagt att jag skulle ta upp benen på.

Han gick in med sitt huvud under mina ben. Jag trodde först att han skulle ta in handen, men nej. Han kröp istället fram på mig och låg ovanpå mig.

-Vad gör du? sa jag och började att skaka för fullt, samtidigt som mitt hjärta bultade på. Hans ena arm och hand höll han om min kropp med och den andra handen hade han på mina trosor och började att dra ner dem.

Jag försökte att sparka, men det gick inte, för att han höll fast mig. När trosorna var av, knäppte han av mig min bh. När den också var av och jag låg där helt naken, tog han båda sina händer på vars ett av mina bröst och smekte dem hårt. Han grävde ner sitt ansikte mellan båda och började att kysste mig där.

Jag började att skrika, men jag tror inte att någon hörde. Ljudisolerade väggar antog jag.

Han fortsatte att kyssa mig längre och längre ner tills han kom ner till underlivet. Där tryckte han in sin hand och körde runt och gjore cirklar, medans han slickade mig på magen så att jag blev helt blöt. Jag fortsatte att skrika och gråta, även om jag visste att det inte skulle hjälpa.

-Kom igen, du gillar väl sånt här, med tanke på att du är 17 och är gravid? Kör hårt! Visa mig din vilda sida! skrek han mot mig och jag grät bara mer och mer. Just nu önskade jag att jag inte var gravid.

När han hade tagit ut handen igen, tog han av sig sina byxor och tryckte istället in hans underliv, (vill inte säga ordet, hehe).

Han körde hårt med mig och jag skrek, skrek och skrek.

Efter att han hade hållit på i några timmar, släppte han äntligen mig. Jag klädde på mig och lyfte mig ur sängen.

-Jag hoppas att du kommer tillbaka, sa han och kysste mig. Han kunde glömma att jag någonsin skulle komma tillbaka. Hellre dör jag. Om han bara visste vilken jävla smärta jag har fått stå ut med.

Detta skulle jag aldrig berätta för någon, inte ens Rebecca.

---

-Så du och Rebecca är? sa Matt tillslut och nyfiket på mig i väntan på ett svar.

-Vänner, sa jag bestämt. Han kollade på mig som om jag var knäpp och då klämde jag fram ett snett leende.

-Mer än vänner? sa jag osäkert och Matts leende blev större.

-"That's what I'm talking about bro!" utbrast han och slog ett ganska hårt slag i min rygg. Jag log generat mot honom. Allt pratet om Rebecca fick mig att vilja träffa henne mer och mer just nu.

Å andra sidan visste jag inte om Rebecca var full igår så att hon inte kom ihåg något alls och inte ens menade allt hon sa, men jag hoppades verkligen på att hon menade allting.

-Kom så går vi till dem, sa Matt och ställde sig upp. Plötsligt började jag att bli nervös. Jag visste egentligen inte varför. Jag hade ju spenderat hela kvällen och natten med Rebecca, så varför skulle det tvunget bli såhär nu?

-Jaja, sa jag osäkert och lyfte mig sakta ur sängen. Men vänta, jag ska bara ta på mig lite. Jag kom på att jag fortfarande hade pyjamasen på mig och jag ville inte träffa Rebecca när jag såg ut såhär.

Jag gick fram till min garderob och tog fram en blå, vit t-shirt som jag tog på mig. Sen tog jag även fram ett par vita byxor som jag också tog på mig. Mitt hår var rufsigt som vanligt, men jag brydde mig inte om att fixa det. Tjejer brukade ju bli rätt attraherade av killar med morgon rufsigt hår.

-Är du klar? frågade Matt och tog på sig sina skor.

-Jadå, kom så går vi! Vi gick längs hela korridoren och för varje steg vi tog, kändes det bara värre att jag skulle träffa Rebecca. Jag visste inte varför, men en känsla inom mig sa hela tiden åt mig att vända om och att hon inte kom ihåg mig. Eller hon kanske kom ihåg mig, men inte vad hon sa och vad vi gjorde.

Tjejer.. Jag kämpade för att fortsätta rakt fram och när vi tillslut var framme, vände jag mig om för att återvända till vårat rum.

-Hey, var ska du? sa Matt och stoppade mig.

-Öh, ingenstans? sa jag osäkert och kollade upp på honom. Han vickade på huvudet.

-Mig lurar du inte. Vart fan har din stolthet och manlighet tagit vägen? Kom igen! sa han och knackade på tjejernas dörr. Nu var det försent. Matt höll fast mig och jag kunde inte direkt springa iväg från honom. Han var ett sån idrotts kille så att han skulle bara springa ifatt mig. Jag vände mig om igen och stod med blicken mot dörren när den plötsligt öppnades.

-Hej Matt! utbrast tjejen och jag såg att det var Summer. Hon la armarna om Matt och kysste honom. Han kysste tillbaks och puttade sen in oss i rummet som Summer hade kommit ifrån.

Jag hade nyss kommit ut ur duschen när jag möts upp av Niall som står precis utanför badrummet.

-Oj, Niall! Vad gör du här? sa jag och stannade upp.

-Öh, Matt typ tvingade hit mig.

-Jaha, så du kom inte för min skull? frågade jag och höjde på ögonbrynen. Jag fortsatte att gå med handduken lindad runt om mig. Jag kände hur Nialls blick stirrade rakt på mig. Antagligen för att jag bara hade handduk på mig. Han svarade inte på det jag sa, men jag antog att han inte var här för mig.

-Du kan ta det lugnt. Du behöver inte lådsas som om du gillar mig. Igår var igår, idag är idag, okej?

Niall fick fram ett osäkert leende och kollade ner i golvet. Tänk om han faktiskt tyckte om mig och så hade jag betett mig som ett rövhål?

-För det är väl så det är, eller? sa jag och satte mig ner i sängen mitt emot Niall.

-Öh, jag vet inte. Men jag måste gå, vi hörs eller nåt.. sa han och gick med snabba steg ut ur rummet. När han väl hade gått ut, kom istället Matt och Summer in igen och kollade undrandes på mig.

-Vad tusan hände? frågade Matt, medans hans händer var placerade runt Summers axlar.

-Fråga mig inte. Alla tre ryckte på axlarna och sedan stängde de dörren efter sig.

-Så du tycker inte om honom på det viset? frågade Summer.

-Jag vet inte, nej. Jag var ju så full igår att jag säkert inte ens menade hälften av det som jag sa till honom, sa jag med ångest. Men tänk om han faktiskt tyckte om mig efter igår och jag bara sa så till honom?

Allting bara kändes så fel just nu. Jag visste inte hur och vad jag skulle göra. Några minuter efter att han hade gått, hade jag kommit på att jag hade frågat honom en sak igårkväll.

"Är detta en engångs grej?" "Gör du detta för att du tycker om mig och för att vi kanske kommer att göra samma sak imorgon eller är det bara för ikväll?" Just precis det hade jag frågat honom. Jag kände mig taskig som hade frågat honom det när det egentligen vad jag som dissade honom nu.

Inte för att han direkt vågade att visa känslor eller så, men ändå. Han var lite feg.

-Du borde kanske prata med honom och fråga honom rakt ut om han tyckte att det var en engångs grej. Säg också precis vad du känner. Ni har ju faktiskt bara "känt" varandra i några timmar om man säger så.

-Du har nog rätt, som vanligt, sa jag och pustade ut. Andra dagen på college och jag har redan börjat att få problem, detta vådar inte gott Summer.

Hon kollade på mig med en orolig min med fick ändå fram ett litet flin.

-Men kom, vi har lektion om fem minuter! sa hon och tog min hand. Jag älskade att ha tjejkompisar. Man kunde berätta precis allt för dem, eller ja, vissa, och man kunde gå runt och hålla dem i handen. Personligen gillade jag att hålla kompisar i händerna, det var lite gulligt faktiskt.

-Vad är det med dig? sa jag när jag, ett väldigt långt tag efter Niall hade försvunnit från tjejernas rum. Jag hade kommit efter han några minuter senare.

-Bry dig inte. Du tycker ändå bara att jag är mesig. Jag är ingen man, jag erkänner, sa han och jag kunde inte undgå att få fram ett litet flin.

-Jag vet. Det är bra att du erkänner, sa jag och skrattade. Men seriöst, vad hände?

-Rebecca hände. Hon kom just ut ur duschen när jag kom och det verkade som om hon tyckte att gårdagen var en engångs grej.

-Och du tycker?

-Jag vet inte. Egentligen vet jag inte ens varför jag bara gick därifrån. Det var ju inte så att vi skulle bli ett par direkt. Vi kanske ska börja med att vara vänner..

-Men säg det till Rebecca. Du bara stormade ut ur rummet. Hon kommer att tro att du verkligen gillade henne, sa jag och höjde ögonbrynen.

-Jag vet. Jag ska.

---

Kommentera nu bitches :D

Själv satt jag i ett hörn med en cola i handen. Någon fick ju visa lite ansvar med att inte supa mig full.

-Hej Niall, hördes en röst och jag vände huvudet bakåt.

-Hej, Rebecca.. sa jag och log ett fejkat leende.

-Vill du inte dansa? Min blick föll ut över dansgolvet. Ville jag dansa eller vad ville jag? Ville jag dansa, fast inte med henne?

-Jag vet inte, sa jag osäkert och gav henne en osäker blick.

-Äh, kom igen nu! Hon drog mig i armen och puttade ut mig på dansgolvet. Hon kom efter mig och la armarna om mig när hon väl var intill mig. Hon sökte efter mina läppar och när hon närmade sig, backade jag undan.

-Okej, förlåt! sa hon och jag kollade osäkert bort. Jag kände mig rätt mesig. Nästan ingen kille här skulle säga nej till Rebecca. Hon var dösnygg. Saken var nog den att jag inte var van vid sånt här. Jag brukade aldrig gå ut och dansa och träffa en massa snygga tjejer hemma på Irland. Allting kändes så nytt för mig. Att vara så vilsen i ett helt främmande land utan någon som jag faktiskt kände.

-Det är lugnt, jag hann bara knappt reagera, ursäktade jag mig och närmade mig sedan henne igen. Nej, nu var det slut med mesiga Niall. Nu skulle den "tuffa" Niall komma fram och visa sig ur sitt lilla hål som jag hade suttit i så länge. Det var dags att försöka att ha kul.

När vi hade dansat nära varandra ett tag, var det istället jag som sökte efter hennes läppar och hon besvarade min kyss. Efter en stunds hångel, släppte mina läppar hennes. Vi dansade istället tryckare.

En liten bit bort såg jag Matt stå och kolla på oss och göra tummen upp mot mig. Jag log generat mot honom och sen gick han vidare. I handen hade han Summers hand.

-Du är faktiskt riktigt sexig, fick plötsligt Rebecca fram och våra blickar möttes. Hon log mot mig och jag log tillbaks, fast antagligen inte lika sexigt.

-Inte lika sexig som du, sa jag tillslut. Hon fick fram ett skratt och det fick jag med. Kan vi inte gå någonstans ostört?

-Oh, naughty Niall, sa hon och jag började att skratta, inte för att jag egentligen visste varför.

-Jag menade inte riktigt så. Plötsligt såg hon besviken ut, men innan jag hann tänka på det mer, hade hon dragit med mig bort från dansgolvet.

Vi gick ut där ute där vi stannade upp.

-Vad hade du tänkt dig? frågade hon och kollade på mig med ett leende.

-Kom, sa jag och tog hennes hand. Jag tog med henne till en jättestor ek och så satte vi oss under den.

Vi hade suttit under trädet hur länge som helst och bara pratat om nästan precis allting. Jag kände nog ingen brud så bra som jag kände henne just nu. När vi tillslut inte hade så mycket mer att säga till varandra, började vi att hångla igen.

Rebecca satte sig i mitt knä, med benen vid sidan om mina medans vi fortsatte att hångla. Mina händer föll på hennes rumpa som jag höll om. Hennes händer var placerade om mina axlar. Bekvämare ställning hade jag nog inte upplevt förut.

-Jaha, så det är här ni är, sa plötsligt en röst och Rebeccas och mina läppar skiljdes åt. Vi kollade åt sidan och såg att det var Matt som satt på huk där bredvid oss.

-Naughty Niall, sa han och Rebecca började att skratta. Antagligen för att hon hade sagt samma sak till mig innan.

-Jaja, visst. Vad vill du? sa jag kaxigt, medans jag fortfarande höll om Rebecca och hon höll om mig.

-Nej inget. Bara störa er när ni såg så gulliga ut tillsammans, sa han och gjorde pussljudet till oss. Rebecca slog till honom och sen stack han iväg. Rebecca kollade på mig och log kaxigt.

-Han är konstig, jag vet, sa jag och kysste sedan henne. Hon avbröt ganska fort jag och kollade undrandes på henne.

-Är detta en engångs grej? frågade hon och kollade ner i marken.

-Va?

-Ja. Gör du detta för att du tycker om mig och för att vi kanske kommer att göra samma sak imorgon, eller är det bara för ikväll? Jag blev rätt förbluffad av hennes fråga, men visste först inte vad jag egentligen skulle svara. Jag började ju faktiskt att gilla henne, men jag hade inte tänkt så mycket på vad som skulle hända då imorgon med oss.

-Rebecca, jag är ingen player. Jag börjar faktiskt att gilla dig, men jag vill inte säga att vi kommer att gå såhär imorgon, för vi är inget par. Det är lite för tidigt.

-Jag är inte heller någon player. Jag tror att jag börjar att gilla dig också, sa hon och kollade generat ner i marken. Vi höll i varandras händer och hon började att leka lite med mina.

-Vi kan ju se hur det går. Vi behöver ju i alla fall inte vara okända för varandra imorgon, ellerhur? sa jag.

-Nej, självklart inte! Hon skrattade till lite och jag rös till av hennes leende. Leendet gjorde mig så glad. Jag tog min hand och drog bort en bit av hennes hår som hängde fram och gömde det bakom hennes öra. Sedan tog jag handen under hennes haka och drog upp hennes blick så att den mötte min.

Jag drog hennes huvud närmare mig och våra läppar möttes igen. Innan hade jag inte kunnat sluta tänka på Summer. Hur vacker hon var. Men nu kunde jag bara inte sluta tänka på Rebecca.

Hur sexig och underbar hon var. College skulle bli hur awesome som helst!

---