nialler

My Beautiful Girl ♥ Chapter 4

Kategori: Allmänt

Dagen efter festen kände jag mig mer manlig än vad jag hade gjort på länge. Matt och jag hade suttit hela morgonen och bara snackat om Summer och Rebecca. Som tur vad hade jag kommit över Summers läckerhet och istället börjat att gilla Rebecca. Efter några timmars hångel, var ju det rätt förståligt.
-Så du och Rebecca är? sa Matt tillslut och nyfiket på mig i väntan på ett svar.
-Vänner, sa jag bestämt. Han kollade på mig som om jag var knäpp och då klämde jag fram ett snett leende.
-Mer än vänner? sa jag osäkert och Matts leende blev större.
-"That's what I'm talking about bro!" utbrast han och slog ett ganska hårt slag i min rygg. Jag log generat mot honom. Allt pratet om Rebecca fick mig att vilja träffa henne mer och mer just nu.
Å andra sidan visste jag inte om Rebecca var full igår så att hon inte kom ihåg något alls och inte ens menade allt hon sa, men jag hoppades verkligen på att hon menade allting.
-Kom så går vi till dem, sa Matt och ställde sig upp. Plötsligt började jag att bli nervös. Jag visste egentligen inte varför. Jag hade ju spenderat hela kvällen och natten med Rebecca, så varför skulle det tvunget bli såhär nu?
-Jaja, sa jag osäkert och lyfte mig sakta ur sängen. Men vänta, jag ska bara ta på mig lite. Jag kom på att jag fortfarande hade pyjamasen på mig och jag ville inte träffa Rebecca när jag såg ut såhär.
Jag gick fram till min garderob och tog fram en blå, vit t-shirt som jag tog på mig. Sen tog jag även fram ett par vita byxor som jag också tog på mig. Mitt hår var rufsigt som vanligt, men jag brydde mig inte om att fixa det. Tjejer brukade ju bli rätt attraherade av killar med morgon rufsigt hår.
-Är du klar? frågade Matt och tog på sig sina skor.
-Jadå, kom så går vi! Vi gick längs hela korridoren och för varje steg vi tog, kändes det bara värre att jag skulle träffa Rebecca. Jag visste inte varför, men en känsla inom mig sa hela tiden åt mig att vända om och att hon inte kom ihåg mig. Eller hon kanske kom ihåg mig, men inte vad hon sa och vad vi gjorde.
Tjejer.. Jag kämpade för att fortsätta rakt fram och när vi tillslut var framme, vände jag mig om för att återvända till vårat rum.
-Hey, var ska du? sa Matt och stoppade mig.
-Öh, ingenstans? sa jag osäkert och kollade upp på honom. Han vickade på huvudet.
-Mig lurar du inte. Vart fan har din stolthet och manlighet tagit vägen? Kom igen! sa han och knackade på tjejernas dörr. Nu var det försent. Matt höll fast mig och jag kunde inte direkt springa iväg från honom. Han var ett sån idrotts kille så att han skulle bara springa ifatt mig. Jag vände mig om igen och stod med blicken mot dörren när den plötsligt öppnades.
-Hej Matt! utbrast tjejen och jag såg att det var Summer. Hon la armarna om Matt och kysste honom. Han kysste tillbaks och puttade sen in oss i rummet som Summer hade kommit ifrån.

Jag hade nyss kommit ut ur duschen när jag möts upp av Niall som står precis utanför badrummet.
-Oj, Niall! Vad gör du här? sa jag och stannade upp.
-Öh, Matt typ tvingade hit mig.
-Jaha, så du kom inte för min skull? frågade jag och höjde på ögonbrynen. Jag fortsatte att gå med handduken lindad runt om mig. Jag kände hur Nialls blick stirrade rakt på mig. Antagligen för att jag bara hade handduk på mig. Han svarade inte på det jag sa, men jag antog att han inte var här för mig.
-Du kan ta det lugnt. Du behöver inte lådsas som om du gillar mig. Igår var igår, idag är idag, okej?
Niall fick fram ett osäkert leende och kollade ner i golvet. Tänk om han faktiskt tyckte om mig och så hade jag betett mig som ett rövhål?
-För det är väl så det är, eller? sa jag och satte mig ner i sängen mitt emot Niall.
-Öh, jag vet inte. Men jag måste gå, vi hörs eller nåt.. sa han och gick med snabba steg ut ur rummet. När han väl hade gått ut, kom istället Matt och Summer in igen och kollade undrandes på mig.
-Vad tusan hände? frågade Matt, medans hans händer var placerade runt Summers axlar.
-Fråga mig inte. Alla tre ryckte på axlarna och sedan stängde de dörren efter sig.

-Så du tycker inte om honom på det viset? frågade Summer.
-Jag vet inte, nej. Jag var ju så full igår att jag säkert inte ens menade hälften av det som jag sa till honom, sa jag med ångest. Men tänk om han faktiskt tyckte om mig efter igår och jag bara sa så till honom?
Allting bara kändes så fel just nu. Jag visste inte hur och vad jag skulle göra. Några minuter efter att han hade gått, hade jag kommit på att jag hade frågat honom en sak igårkväll.
"Är detta en engångs grej?" "Gör du detta för att du tycker om mig och för att vi kanske kommer att göra samma sak imorgon eller är det bara för ikväll?" Just precis det hade jag frågat honom. Jag kände mig taskig som hade frågat honom det när det egentligen vad jag som dissade honom nu.
Inte för att han direkt vågade att visa känslor eller så, men ändå. Han var lite feg.
-Du borde kanske prata med honom och fråga honom rakt ut om han tyckte att det var en engångs grej. Säg också precis vad du känner. Ni har ju faktiskt bara "känt" varandra i några timmar om man säger så.
-Du har nog rätt, som vanligt, sa jag och pustade ut. Andra dagen på college och jag har redan börjat att få problem, detta vådar inte gott Summer.
Hon kollade på mig med en orolig min med fick ändå fram ett litet flin.
-Men kom, vi har lektion om fem minuter! sa hon och tog min hand. Jag älskade att ha tjejkompisar. Man kunde berätta precis allt för dem, eller ja, vissa, och man kunde gå runt och hålla dem i handen. Personligen gillade jag att hålla kompisar i händerna, det var lite gulligt faktiskt.
-Vad är det med dig? sa jag när jag, ett väldigt långt tag efter Niall hade försvunnit från tjejernas rum. Jag hade kommit efter han några minuter senare.
-Bry dig inte. Du tycker ändå bara att jag är mesig. Jag är ingen man, jag erkänner, sa han och jag kunde inte undgå att få fram ett litet flin.
-Jag vet. Det är bra att du erkänner, sa jag och skrattade. Men seriöst, vad hände?
-Rebecca hände. Hon kom just ut ur duschen när jag kom och det verkade som om hon tyckte att gårdagen var en engångs grej.
-Och du tycker?
-Jag vet inte. Egentligen vet jag inte ens varför jag bara gick därifrån. Det var ju inte så att vi skulle bli ett par direkt. Vi kanske ska börja med att vara vänner..
-Men säg det till Rebecca. Du bara stormade ut ur rummet. Hon kommer att tro att du verkligen gillade henne, sa jag och höjde ögonbrynen.
-Jag vet. Jag ska.

Kommentera nu bitches :D

Vad tycker ni om novellen hittills?

Kommentarer


Kommentera inlägget här: